En regnig tisdag

Försöker få lite ordning bland alla bilder från Japan, många bilder blev det. Dock inte från i tisdags. Det regnade hela dagen och jag var trött. Till slut kom jag iväg men tog fel buss och lärde mig a: varje enskild bussresa i Kyoto kostar lika mycket, det finns inga övergångsregler, b: GoogleMaps är bra till mycket men inte bussar i Kyoto och c: det finns (minst) två stycken busslinjer som heter 17 i Kyoto.’

Planen var att ta mig till Tetsugaku no michi ”Philosopher’s Path” i närheten av Ginkakuji. När jag till slut klev av bussen regnade det ännu mer och det mesta var stängt. Tog skydd i en liten klädaffär och råkade köpa en klänning och en tröja med en trumspelande kanin på. Det fortsatte regna och började skymma så jag gick vidare.

Gick runt lite utanför Ginkakuji som var stängt och sen vidare på filosofens stig längs en kanal. Det var jättefint och jag fick ett helt annat intryck av Kyoto än första dagen. Men det blev både väldigt mörkt och väldigt blött innan jag kom till busshålplatsen för att åka tillbaka…

Kanal med körsbärsträd. Innan det började regna för mycket…

Utsikt från busshållplats. Till slut kom bussen, enligt tidtabell! Och den gick till rätt ställe.

Så här ser rummet ut när allt jag hade med ut blev blött och det inte finns tillräckligt med krokar och jag dessutom har skafferi på golvet. Varför finns det ådrig tillräckligt med krokar på vandrarhemsrum?

Dagens matöverraskning

Det här räddade min dag:

Gott!

Risyoghurt, frysta bär, chokladkräm mm.

Tror att jag måste gå tillbaka dit. Om jag kommer ihåg var det var nånstans…

Egentligen letade jag mataffär. Hittade i källarplan på varuhuset bredvid men en liten bit lax kostade runt en hundring, övriga priser på samma nivå. Men fantastiskt ställe! Helt otroliga kakor och efterrätter.

Dagens ljud

Ventilationsbrus på rummet efter att ha sluppit i nästan två veckor…

Trevlig jazzvibra i likaledes trevliga receptionen på vandrarhemmet…

Hopplöst bullrig dryckesautomat tillsammans med skvalradio i köket…

Plingandet från rulltrappan tillsammans med taxichaffisens övergivna ”hello!” vid bagageförvaringen på Kyoto station…

Kommer jag kunna somna utan plingandet från järnvägsövergången i Tokyo?

Hittade åtminstone avstängningsknapp för fläkten på mitt rum! Hurra!

Aikikai HQ, Meiji Jingu och MOMAT

Jag hade gett upp om att besöka Hombu dojo men eftersom jag vaknade tidigare än förväntat kom jag iväg till deras söndagsträning. Hombu Dojo är alltså ”hemmadojo” för aikidostilen Aikikai och den organisation som Morihei Ueshiba, grundaren av aikido, startade. Det har varit över 30° varmt i Tokyo idag och det var mycket folk och väldigt trångt i dojon. Svetten rann till och med på mig som bara satt still och tittade på. Jag tror det var extra mycket folk på mattan idag för igår var det ”All Japan Aikido Demonstration” – årlig samlingspunkt för ”alla” aikidoklubbar i Japan (tror att det bara är de som tillhör aikikai) och utländska aikidoka.

Tunnelbaneannons

Det var en kompakt massa av tränande på mattan, såg svårt ut att faktiskt göra en teknik fullt ut… De var så många att de tränade ända ut på trägolvet runt mattan, nästan i knät på oss som tittade på. Jag såg inte så mycket mer än de närmaste men det var intressant ändå. Väldigt stor kontrast mot ki-aikidoträningen jag besökte i tisdags. Om jag enbart jämför de två pass jag har varit på i Japan var kokyu dosa (sittande teknik) det i stort sett det enda som gjordes på bägge ställena och där skiljde sig utförandet väldigt mycket.

På väggen, Hombu Dojo. Jag har ingen aning om vad det står…

Därefter åkte jag mot Yoyogi-parken och hamnade i Meiji jingu, shintohelgedom. Jag tittade mest på träden. Det var skönt med skugga och fin trädgård med näckrosdamm.

Meiji Jingu gyoen

Näckrosor

Sen vidare till MOMAT Museum of Modern Art Tokyo. Vilken tur att jag hann med det! Flera målningar som var så där bra att jag blev helt fångad. Sen blev det Kitanomaru-parken igen (ligger bredvid museet) tills det blev lite mindre varmt så det gick att åka hem.

Nippon Budokan, igår full med aikidoka för All Japan Aikido Demonstration

Onigiri

Det här kräver ett eget inlägg:

Mellanmål!

Bästa matupptäckten hittills är onigiri – risbollar – som finns att köpa i stort sett överallt. Varianten med lax tål jag! Godast är den med sesamfrön ock lax. Perfekt mellanmål och räddningen när jag har glömt matlåda, gärna med några bitar morot till (det är däremot svårare att få tag i här). Tänk om det gick att köpa på Pressbyrån hemma! Får väl försöka göra egna…

Marimbavänner i världen

En väldigt trevlig sak med att vara musiker är alla de människor från olika platser i världen som jag har lärt känna. Några av dem bor här i Tokyo och vi lyckades få till att ses!

Tomomi Fukagawa träffade jag för första gången på Keiko Abe Academy i Belgien 2006 tillsammans med sin vän Mika. På ganska knapphändig engelska pratade vi (så gott det gick) om Sverige, japanska språket och marimba… Sen var Tomomi i Stockholm som utbytesstudent några år senare, och så sågs vi nu i Tokyo alla dessa år senare. Vem hade trott det?! Vi utbytte erfarenheter av att frilansa som musiker, pratade om framtida samarbete och lyssnade på slagverkskonsert innan Tomomi rusade iväg till nattbussen för att åka och spela på en festival (som lät väldigt spännande, hade varit kul att följa med!). Supertrevligt!!!

Karen Takaguchi studerade jag med i Antwerpen en termin, bla spelade vi marimbaduo (vilket är bland det roligaste som finns!). Idag guidade hon mig i Sensoji-templet och sen gick vi till Japan Percussion Center! Jag testade olika klubbor och fick också möjlighet att testa en MalletKat och Pearls MalletStation sida vid sida! Tyvärr var de inte så bra inställda och jag hade behövt bortåt ett par timmar för att börja få koll på det så det blev inte så mycket. Men MalletStation kändes iaf lite trevligare att spela på. Vi kollade lite noter och så köpte jag två skivor: en med Keiko Abe som jag har velat ha länge och en med Phonix marimbaorkester som Karen spelar med. (Jag är rätt avundsjuk på dem, vem är med på att dra igång marimbaorkester i Göteborg?!?)

Idag blev det också middag på restaurang. I Karens sällskap vågade jag mig på det och det blev lyckat. Åt grillad ”house mackerel”. Vi pratade också om hur man överlever som musiker. Jag fick veta en del om hur det är att organisera egna konserter i Japan och så spånades det ideér för framtiden. Det vore ju grymt kul att spela ihop igen… Toppendag, minst sagt!

Apropå Keiko Abe Acedemy 2006, den ledde till många saker… Till exempel sommarkurs, utbytesstudier och solisttävling i Belgien där jag sen träffade Karen och en massa andra marimbaister. Förutom då att jag fick träffa Keiko Abe första gången! (Första gången jag hörde henne spela var i Stockholm 1998 på en slagverksfestival, också en sådan händelse som fick väldigt stor betydelse.)

Japan Percussion Center!

Många våningar, mycket slagverk…

Många klubbor, glad Ellen

Kvällspromenad i Shinjuku

Idag slagverkskonsert i Opera City.

Högt hus…

Innergården…

…med ”sjungande” skulptur

Efter konserten tänkte jag gå till Shinjuku station. Det var lite knöligt att hitta ut mellan motorväg i flera lager och nergångar till tunnelbanan men till slut hittade jag ut.

Från motorvägsknut och höghus

…till lummig bakgata

Allt högre och konstigare hus

Kejsarpalatset i regn

De östra trädgårdarna tillhörande Kejsarpalatset är öppna för allmänheten – vissa dagar men inte igår. Jag upptäckte dock var Tokyos joggare håller hus – de springer motsols varv runt Kejsarpalatset! (Har sett en(1) joggare här innan dess så undrade lite över det…) När jag kom så här långt hade det slutat regna! (Också en upplevelse att regnet efter flera timmar fortfarande var ljummet. Märkte att jag instinktivt trodde att jag skulle frysa eftersom det regnade så mycket…)

Innan dess gick jag en promenad i parken där gamla Edo fästning låg. Bredvid ligger också Budokan. Fördelen med spöregnet var att det var nästan helt folktomt.

Folktomt var det däremot INTE på tunnelbanan. Upptäckte till min glädje att jag klarar folkmassor oerhört mycket bättre när jag slipper bli intryckt i någons rygg. I Japan är jag över medellängd, trevlig upplevelse som omväxling! Det är också mycket trevligt att stolar och bänkar för en gångs skull är lagom höga och djupa 🙂

Aikido!

Igår besökte jag Enshinkan dojo där Ki Society Japan/Shinshin toitsu aikido håller till. De tränar alltså ki-aikido men tillhör en annan organisation, Koichi Tohei senseis ursprungliga organisation. De började också träningen med högläsning ur Toheis ”ki-sayings” (på japanska). Det var det enda som kändes lite udda, för övrigt kände jag mig väldigt hemma och blev väl omhändertagen. Jag hade fått veta i förväg att jag bara fick titta men fick ändå prova på lite ki-övningar och kokyu dosa (en sittande övning/teknik som får avsluta typ vartenda pass hemma…).

”Keep one point” var den mest upprepade frasen men jag fick också förklaringar av vad som avsågs. Det var väldigt intressant att ta del av, särskilt som Yoshigasaki sensei (vars Ki no Kenkyukai Internationale min klubb tillhör) ofta kontrasterar sin undervisning mot ”Tohei sensei gjorde så här…” På bilderna nedan några av de glada och trevliga aikidoka jag träffade. Flera hade redan hunnit gå när jag kom på att det behövde fotas…

Efteråt gick jag en promenad och råkade gå förbi Budokan som är byggd för uppvisning av budo (även om den används för konserter och annat också). Inga bilder på det, det spöregnade…

I huset bredvid höghuset till vänster ligger dojon